känslosvall
nu är det dags.
med föräldrar som haft glasögon sen de såg dagens ljus har optikern varit mitt andra hem. efter ett oräknerligt antal besök har det gång på gång konstaterats att min syn är felfri.
jag tror dock att min lilla mamma innerst inne har haft en liten önskan om att jag också en dag skulle få glasögon, en önskan hon försökt dölja för mig länge.
men jag tror hon tycker det är snyggt. nyligen försökte hon få mig att köpa glasögon utan styrka "det är ju som ett halsband, en accessoar". senast jag hade henne på besök ledde stegen snabbt till Synsam. vi skulle prova glasögon - det var nämligen bara sthlm som hade hennes favoritmärke på bågar - odd molly. vilket i sin tur resulterade i ett köp från hennes håll. det blev ett par glasögon - utan styrka?
och här sitter jag!?
rationell
det är som en sonett om the dark lady. så svart svart svart.
så underbart.
perfekt, perfekt går inte.
bara för att det är så underbart perfekt betyder det inte att det är rätt.
det är lika vitt som det är svart - det går inte.
grått det som måste vara.
TYDLIGEN
bitcharnas dag
idag har folk bitchat loss på alla håll och kanter, all världens bitchighet samlad på en och samma dag. Man får inte glömma att jag i all denna bitchighet inte vill hamna utanför och biter tillbaka, kan inte hålla tyst. Men nu tycker jag nog att det kan räcka för ett tag.
Det fina med dagen var ändå att jag M & L strosade Hornsgatan upp och ner (till L:s stora besvikelse "sluta köp andra människors GAMLA kläder"). Promenaden var blåsig och lång men resulterade i massor med kläder under hundralappen (även L fyndade) och en fika i fåtöljen. Slirigt.
Nu väntar en kväll med kalas. L ska hetsas till tokigheter. Vi steker!
ett avsked under månen
orkar inte min gif.
måste blogga bort den. blogga massor så man inte ser den längre.
i helgen har jag varit hemma hos mamsen och ätit och ätit och ätit - nu får det vara nog ett tag. jag har också varit på kalas - tre i ett. dessutom har jag pussat på massor med söta barn och djur. jag älskar de små filosoferna.
Anton: "Clara, när ska du bli vuxen?"
Jag:"Men, är jag inte det?"
Anton: "Nej verkligen inte, vuxna är tråkiga, lagar mat och tjatar - det gör ju inte du. Dessutom är du bara 23, man måste vara 24 för att vara vuxen."
Vet inte om jag ser fram emot mitt liv som 24?
umpa umpa
Kanon
Bonusdag! En dålig början blev ett bra slut.
Skulle bli ännu bättre om Någon tittade förbi med en semla.
heje.
jag lever faktiskt, men ibland så hinns det inte med bloggen. det är tråkigt, men också lite kul för det betyder egentligen att jag har fullt upp med massa annat. och det massa annat är bara roligt numera.
idag undrade både jag och gullers om jag någonsin kommer återvända till sundsvall.
stockholm
praktiken har börjat. än så länge känns det som att de inte hade kunnat bli mer rätt. uppgifter och arbetskamrater är rätt, rätt, rätt. jag har en egen plats, i ett fint rum, med ett stort skrivbord, en egen dator och utsikt över norrmalmstorg. idag hade till och med Kungen vägarna förbi - inget konstigt med det.
det finns så mycket mer att berätta men det är som att luften går ur mig när jag lämnar lokalerna - jag återkommer till helgen med en summering, förhoppningsvis har jag kunnat samla mig tills dess.
9 till 5 här
jag får lära mig så otroligt mycket hela tiden; något som jag lyssnade till idag är att man ska skriva någonting varje dag - oavsett vad. memorering på den. vettigt på något vis.
karlaplan (eller som lousie kallar det claraplan). här bor jag.
tårta med spenat i?
i julas satt jag och mina kusiner och funderade på varför tv-karaktärer med överbett alltid är lite konstiga eller sa vi udda? vi rabblade upp en lång lista på överbettspersoner samtidigt som vi tävlade om vem som fick in flest fingrar mellan över- och underkäken.
vi skäms inte - det är ju bara på tv - bara på låsats.
känslosvall
en bild säger mer än tusen ord. såhär har min dag varit.
praktikmöte gjorde mig taggad till tårna, förhandlande till en förälskande grön cykel gjorde mig strålande glad, opponering av en uppsats gjorde mig less men nöjd, ett samtal från en bortglömd kontakt gjorde mig chockad,(man får bara inte en trea på karlaplan utan egen ansträngning) ett mejl om framtida uppgifter gjorde mig pirrig, en besked om blåa golv i en blivande Sundsvallslägehet gjorde mig skeptisk, heltäckningsmatta? ett sista samtal till en fantastisk syster gjorde mig väldigt ledsen. dagen har gjort mig lycklig, förtvivlad, förvånad och trött.
my heart told my head..
..this time; NO.
foto & tryck: Julia Eriksson
den är så grön och skön.
mig har våren hunnit långt. Ansökningar om sommarjobb har gått ut, en strandklänning har fått hänga framme - bara för syns skull. Winnerbäck är vardag och idag gjordes ett besök hos Cykelnisse - min turkosa pärla skotades. (Ut med det gamla in med det "nya"). Jag föll för en grön gammal damcykel som jag tingade. Den ska troget stå och vänta på mig tills jag kommer tillbaka.
Sofia och jag har dessutom gjort ett superjobb och lämnat in B-uppsatsen idag. Det firades men en fika på tant ANCI - precis som det ska.
Det är inte bara jag som har våren/sommaren i sikte. Ego är numera fullsmockat med folk.
Ingen undgick visst solstrålarna idag.
nära men ändå långt bort
då vet man..
När L
ars börjar smyga sin tillbaka in i mina spellistor - då vet man.
Då vet man att det är dags för vår..
det är konstigt ändå..
.. jag tycker ganska mycket om att bli av med saker, oviktiga saker. jag har hört att man blir kvävd av att ha för mycket. jag vill hellre vara fri och utan. faktiskt så har jag bara några få grejer som verkligen betyder något. en av dessa grejer var en nagelsax - som nu är borta. jag vill inte ha en ny. gillar inte ny, gillar gammalt. jag har haft den hela mitt liv - HELA. den är helt vanlig inga specialeffekter - men den har funnits jämt... och nu finns den inte. Det är inte naglarna som saknar den..utan jag. DU SKA FINNAS i mitt badrumsskåp. Snälla kom tillbaka.
what's the fucking difference?
16
23
rödvinsläppar och snäppet mer synsik.
Fredag.
fredagar är alltid bra, det har dom alltid varit.
när jag är nöjd sätter jag på mig en mössa det har jag alltid gjort.
inget konstigt med det - tankarna blir liksom varmare.
ikväll har jag..
.. gjort, I N G E N T I N G
det kryper i kroppen, jag vill vidare - snart - snart
skulle ha tagit med en stol och satt mig i snön.
det verkar i alla fall roligare än: INGENTING.
Årskrönika 2010
Året började i min kyliga hemstad, allting var som vanligt men ingenting stod egentligen rätt till. Mörker och kyla blev minnen från en lite väl lång vinter. Sundsvall var hemstaden och så länge ljusen lyste i staden kunde man fortfarande se mysigheten. Jag fick lära mig Indesign vilket jag egentligen borde gjort för längesen – tålamod min vän. Jag fick besök av en mamma och en hund och vi gjorde Sundsvalls alla fina gator. En PR-konferens blev nämnaren för den fortsatta (obefintliga) våren. En Clara fann en Emelie och blev Clemmelie. Vi lärde oss hur man samarbetar och hur det går när man inte samarbetar. Communicare 2010 blev en höjdpunkt och alla klasskamrater fick snäppet mer kött på benen. Firande och festande välkomnade vi trots allt våren – många söndagar blev slappandes på Köpmangatan 27. Clemmelie blev anställd på TryggHansa och satte fritiden på prov. Almanackan fylldes med möten, utbildning och jobb. Livet var träligt och ibland var det svårt att andas. Det blev valborg och traditionen tog mig och mina vänner från norr till Uppsala. Dramatik och uppståndelse får sammanfatta den dagen. Kick-off, kick-mitt, Kick-out. Allt i en enda röra – vi var på en båt!
Titeln som skadehandläggare försvann med sommaren. En sommar som i ersättning blev obeskrivlig. En riktig sommar, sommar, sommar.. Öregrund blev den tillfälliga adressen med havet runt knuten. Ännu en traditionsenlig midsommar firades i Draknäs och natten blev dag innan vi kröp till sängs. Jobbandes på Köket träffade jag underbara människor och blev lite klokare på viner, vattenskidor, paintball och gocart. All the right moves. Ett kungabröllop gjorde en dag i solen om möjligt ännu soligare. En godkänd bilbesiktning gjorde mig larvigt lycklig. Den blå pärlan tog mig Sverige runt och ett kalas i en vit stuga i norr blev ett fint minne. De tre vännerna fick mersmak på semester och tog sig till Korfu. Det starkaste intrycket blev en norsk reseledare och en olycka som gick bra. Vi ångrade ingenting trots att alla drog på sig en varsin åkomma. Det är så vi gör: living on the edge.
Tillbaka i den svenska sommaren blev det många farväl och champagnen fick för mig ett nytt värde. Farvälen blev hastiga och den blåa pärlan tog mig hem, hem till hästar och lugn och sedan vidare -bort.
Hösten kom. Den började i Sundsvall – jag faddrade för nollor under en hektisk period. Jag lämnade studiestaden innan jag knappt var uppackad. Jag åkte hem och höll handen och såg en älskad mormor ta sina sista andetag, älskade, älskade du. Barnvaktandes ordnade jag en oförglömlig utflykt som har resulterade i att lilla Filippa ramlade i havet och ritar teckningar av händelsen ännu idag. Idag skrattar vi åt det med skräckblandad förtjusning.
Tillbaka i Sundsvall skulle fokus vara på ledarskap men riktades någon annanstans. Morfar var sjuk – ca två veckor senare lämnade även han oss. Världens finaste morfar med ett hjärta av guld. Höstens farväl gjorde mig lite bortkommen, jag tog en paus och läste Shakespeare i Uppsala och såg till att träffa de närmaste mest hela tiden. Det var en skön tid. Det är skönt att vara nära. En resa till ett saknat London med saknade vänner blev en lyx i dimman även fast vi inte riktigt räknat med så mycket trubbel.
Tid ägnades åt nödvändigheter hos morföräldrar och en underbart vacker dubbelbegravning. Tid fick också Stockholm och jakten på den perfekta praktikplatsen.
Sundsvall blev ännu en gång destinationen och förtroendet för SJ förblev lågt. Födelsedag nr 23 firades ordenligt med vänner och familj även fast Linnros inte riktigt levererade. Malin och jag blev utbildade studentambassadörer och fick se nya delar av norrland. Vetenskaplig metod var en tråkig kurs och den vetenskapliga rapporten fick en början. Gullers Grupp blev den spikade praktikplatsen och jag kan inte vänta…
Julen blev precis som den skulle och jag var som ett barn på just julafton i väntan på mina kusiner som lyckligtvis dök upp. Tokligheter och snölek. Juldagens Love Schack för andra året med Daniel Adams Ray – blev mycket lyckat.
Lugn, mat och film.
Avslutningsvis åkte jag till Göteborg med de allra finaste och hade det riktigt mysigt. Klockan blev 12 och vi dansade in det nya året.
2010 är mitt år att minnas - 2011 mitt att fånga.
filosofiskt missnöjd - ekonomiskt bortskämd
