hontindrar

Året började i min kyliga hemstad, allting var som vanligt men ingenting stod egentligen rätt till. Mörker och kyla blev minnen från en lite väl lång vinter. Sundsvall var hemstaden och så länge ljusen lyste i staden kunde man fortfarande se mysigheten.  Jag fick lära mig Indesign vilket jag egentligen borde gjort för längesen – tålamod min vän. Jag fick besök av en mamma och en hund och vi gjorde Sundsvalls alla fina gator. En PR-konferens blev nämnaren för den fortsatta (obefintliga) våren. En Clara fann en Emelie och blev Clemmelie. Vi lärde oss hur man samarbetar och hur det går när man inte samarbetar. Communicare 2010 blev en höjdpunkt och alla klasskamrater fick snäppet mer kött på benen.  Firande och festande välkomnade vi trots allt våren – många söndagar blev slappandes på Köpmangatan 27. Clemmelie blev anställd på TryggHansa och satte fritiden på prov. Almanackan fylldes med möten, utbildning och jobb. Livet var träligt och ibland var det svårt att andas. Det blev valborg och traditionen tog mig och mina vänner från norr till Uppsala. Dramatik och uppståndelse får sammanfatta den dagen.  Kick-off, kick-mitt, Kick-out. Allt i en enda röra – vi var på en båt!

Titeln som skadehandläggare försvann med sommaren. En sommar som i ersättning blev obeskrivlig. En riktig sommar, sommar, sommar.. Öregrund blev den tillfälliga adressen med havet runt knuten.  Ännu en traditionsenlig midsommar firades i Draknäs och natten blev dag innan vi kröp till sängs. Jobbandes på Köket träffade jag underbara människor och blev lite klokare på viner, vattenskidor, paintball och gocart. All the right moves. Ett kungabröllop gjorde en dag i solen om möjligt ännu soligare. En godkänd bilbesiktning gjorde mig larvigt lycklig. Den blå pärlan tog mig Sverige runt och ett kalas i en vit stuga i norr blev ett fint minne. De tre vännerna fick mersmak på semester och tog sig till Korfu. Det starkaste intrycket blev en norsk reseledare och en olycka som gick bra. Vi ångrade ingenting trots att alla drog på sig en varsin åkomma. Det är så vi gör: living on the edge.

Tillbaka i den svenska sommaren blev det många farväl och champagnen fick för mig ett nytt värde. Farvälen blev hastiga och den blåa pärlan tog mig hem, hem till hästar och lugn och sedan vidare -bort.

Hösten kom. Den började i Sundsvall – jag faddrade för nollor under en hektisk period. Jag lämnade studiestaden innan jag knappt var uppackad. Jag åkte hem och höll handen och såg en älskad mormor ta sina sista andetag, älskade, älskade du. Barnvaktandes ordnade jag en oförglömlig utflykt som har resulterade i att lilla Filippa ramlade i havet och ritar teckningar av händelsen ännu idag. Idag skrattar vi åt det med skräckblandad förtjusning.

Tillbaka i Sundsvall skulle fokus vara på ledarskap men riktades någon annanstans. Morfar var sjuk – ca två veckor senare lämnade även han oss. Världens finaste morfar med ett hjärta av guld.  Höstens farväl gjorde mig lite bortkommen, jag tog en paus och läste Shakespeare i Uppsala och såg till att träffa de närmaste mest hela tiden. Det var en skön tid. Det är skönt att vara nära. En resa till ett saknat London med saknade vänner blev en lyx i dimman även fast vi inte riktigt räknat med så mycket trubbel.

Tid ägnades åt nödvändigheter hos morföräldrar och en underbart vacker dubbelbegravning. Tid fick också Stockholm och jakten på den perfekta praktikplatsen.

Sundsvall blev ännu en gång destinationen och förtroendet för SJ förblev lågt. Födelsedag nr 23 firades ordenligt med vänner och familj även fast Linnros inte riktigt levererade.  Malin och jag blev utbildade studentambassadörer och fick se nya delar av norrland. Vetenskaplig metod var en tråkig kurs och den vetenskapliga rapporten fick en början. Gullers Grupp blev den spikade praktikplatsen och jag kan inte vänta…

Julen blev precis som den skulle och jag var som ett barn på just julafton i väntan på mina kusiner som lyckligtvis dök upp. Tokligheter och snölek.  Juldagens Love Schack för andra året med Daniel Adams Ray – blev mycket lyckat.

Lugn, mat och film.

Avslutningsvis åkte jag till Göteborg med de allra finaste och hade det riktigt mysigt. Klockan blev 12 och vi dansade in det nya året.

2010 är mitt år att minnas - 2011 mitt att fånga.