lockig
jag hade nästan glömt hur lockig jag är.
den fina emman med den fina floran tog sig en tid för en succélatte från en superfin kaffemaskin och en klippning på toppen.
och nu tror jag verkligen att det är så att jag nog faktiskt inte kan leva utan en kaffemaskin - har redan tänkt ut att jag nog skulle kunna ordna plats för den på nattduksbordet.
idag började sista veckan tillsammans med Shakespeare - inte bara det - sista veckan med Uppsala också - för en tid. det skälvde när du rörde vid mig.
nya dagar väntar med nya tidsfördriv - behåll mina minnen och stanna kvar i mitt liv - älskade älskade du.
nu lever vi på sista andningen - inte en minut ska gå till spillo.
still a rockstar?
Kommentarer
Trackback
